johanochmalin.blogg.se

Hej!

Här kommer ett sista inlägg från denna resa! Johan hade ingen blogglust så jag fick den stora äran, inte mig emot:) Ska dra lite kort vad vi haft för oss de senaste dagarna samt sammanfatta resan lite.

Det har varit så himla VARMT här i Unawatuna! Nästan alltid helt vindstilla och vi har typ dött värmedöden om vi solat 15 min utan badpaus. Därför har det blivit en hel del tid i vattnet!

Häromdagen återvände vi till Jungle beach och gav snorklingen ett till försök. Denna gång snorklade vi på ett annat ställe och det var SJUKT bra! Vi är ju rätt bortskämda sen Filippinerna, men detta var absolut i samma klass! Bra sikt, en massa fiskar och kuperade klippformationer. Jag älskar när det kommer stora stim med fiskar! En rolig grej som hände var när jag hittade en häftig fisk som heter lion fish. Jag ropade på Johan och vi låg där i vattnet och betraktade fisken. Helt plötsligt dyker en snorklande lankes upp med en bit plast i handen. Han ser oss titta på något, upptäcker fisken, simmar ner mot bottnen och fångar den i plasten. "Aquarium" säger han till oss och simmar vidare. Kvar var vi, paffa och visste inte om vi skulle skratta eller gråta!

Igår var vi och dök igen! Sikten var tyvärr inte bra, men det var ändå kul. Höjdpunkten var utan tvekan när vi simmade förbi ett stim med tusentals fiskar!! Det var helt svart i vattnet, riktigt maffigt! Dykningen gav en del mersmak och vi bestämde att vi någon gång de närmsta åren ska åka till de berömda Giliöarna i Indonesien och dyka. Svensk sommar är bästa tid att åka dit vilket ju passar perfekt med mitt yrke:) 

Om vi ska summera denna resa så tycker vi att vi haft en bra mix mellan upplevelser och lata dagar. Nu på slutet är vi lite trötta på stranden, hade vi haft en vecka till hade vi velat åka tillbaka till höglandet och hajka igen. Sri Lanka är ett otroligt vackert land med trevliga och hjälpsamma människor. Det är lätt och billigt att förflytta sig och de flesta förstår engelska. Maten har varit jättegod, särskilt all fisk och seafood som vi ätit nu de sista veckorna. Stränderna som vi varit på har inte kunnat jämföras med stränderna i Filippinerna, men det hade vi inte väntat oss heller. Tvärtom har de varit över vår förväntan. En sak som vi absolut kommer minns härifrån är djurlivet! Och nu pratar vi inte om det vi sett på våra safarin, utan på andra ställen. Apor, vackra fåglar, fladdermöss, varaner, en jätteekorre (som var sjukt cool, typ en meter lång!). Särskilt i höglandet var det väldigt grönt och frodigt så man förstår att djuren trivs här. 

Om ett par timmar ska vi åka buss till Colombo och därifrån buss till flygplatsen. Vi hoppas på mycket sömn på planet inatt så att resan känns kort:) Ska bli skönt att komma hem, borta bra men hemma bäst! Tack för att ni följt oss på vår resa, förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge tills bloggen blir aktiv nästa gång:)

kramar!

Hej!

Som Johan skrev häromdagen så bokade vi in lite dykning igår:) Vi hade inga höga förväntningar eftersom vi visste sen innan att det inte skulle gå ens att jämföra med Filippinerna. Jag var säker på att jag skulle bli dönervös, det är ju ändå ett helt år sen vi dök och vi har ju inte särskilt många dyk i kroppen. Vi har träffat folk som har gjort över femtio dyk och ändå är nervösa när de inte dykt på ett tag. Jag kände mig dock överraskande lugn, fram till när vi skulle åka iväg i båten, DÅ fick jag sån ångest att jag nästan ville skita i att dyka! Det blev inte direkt bättre av att dyket inleddes med att vi hoppade i vattnet mitt ute i havet, det var grumligt och man såg typ ingenting, och vi höll i ett rep och långsamt sänkte oss ner till 25 meters djup. Under de första kanske tio minuterna var jag jättestressad och andades alldeles för fort, vilket gjorde att min luft tog slut fortare än de andras, vi var alltså tvungna att gå upp typ tio minuter tidigare bara för "min" skull. Förutom Johan och jag så var det två andra, mycket mer vana dykare som var med. Dyket var iaf helt okej med rätt mycket fisk, men inte så mycket koraller. 

Dyk nummer två var ett vrakdyk, det var lite finare koraller och vi såg bland annat en rocka! Under detta dyket var jag superlugn och avslappnad hela tiden och andades till och med långsammare än Johan:) Så jag är väldigt nöjd och glad att det kändes så bra! Johan är också nöjd över sin insats, han känner precis som jag att vi kom ihåg allt väldigt bra och att det nästan sitter lite i ryggmärgen. 

Tiden har verkligen gått fort nu på slutet... Bara tre heldagar kvar! Vi har hunnit med det mesta som vi ville hinna med och kommer mest ta det lugnt och sola och bada. Vi ska tillbaka till Jungle beach en dag och snorkla tänkte vi. Annars ska vi mest njuta och göra av med våra sista pengar :) Tio tusen var landar det på ganska exakt, inklusive allt utom flygbiljetten. Det är faktiskt inte jättemycket mer än vad man gör av med hemma på en månad, med mat, shopping, fikor, lunch och bio och sånt. Mitt råd är alltså: Res en månad till Sri Lanka!

Kram!

Hej bloggen!

Vi sitter nu i Unawatuna! En betydligt mer exploaterad strand än dom vi varit på innan. Och det känns faktiskt rätt nice just nu, innan har vi liksom försökt gömma oss lite men nu känns det gött med ett jäkla matutbud, butiker och lite puls.

Det är inte alls lika stora vågor här så man kan bada utan att riskera att bli slängd i en tvättmaskin.

Vi har hunnit med rätt mycket på bara två dagar nu, igår var det beachen för hela slanten i och för sig. Stranden fick för sig att måla delar av min kropp i rött. Vilket jävla sätt!!

Idag tog vi en tuktuk in till närmaste stad Galle (gawl uttalat).

Där finns det ett gammalt fort typ. En mur runt en gammal stad som det inte hänt så mkt med sen holländarna lämnade det för massa år sedan. Så här spenderade vi några timmars strosande bland alla färgglada souvenir butiker och konstgallerier. Vi återvände med två tavlor, en ask, tygplånbok och magarna fulla av chokladkaka och glass.

När vi kom hem tog vi en 20 min promenad till en annan strand som ligger lite off, skulle va rätt bra snorkling där sa dom. Vi som har de filippinska reven etsat på näthinnorna hade ju såklart inga förväntningar men det var faktiskt helt ok. Plus att vi såg en havssköldpadda! Den lät oss följa efter några minuter innan den gömde sig bland massa stenar.

Vi får väl se vad vi återkommer med i nästa inlägg för imorgon ska vi ut och dyka. Det blir ett revdyk och ett vrakdyk. Och efter dagens snorkling så har ändå förhoppningarna höjts lite. Men bara att ta på sig utrustningen och komma ner en bit under ytan kommer bli svinagött, har verkligen längtat sen de senaste dyket för ca ett år sen.

Vi kommer stanna här i Unawatuna tills tiden rinner ut men det är ju läääänge tills dess! 

Peace out

Hej hopp!

Tänkte bara titta in och hälsa att vi lever och har hälsan båda två! Vi är tillbaka i Tangalle och Goyambokka beach sedan i förrgår, och vi har bara tagit det lugnt med sol och bad. Idag var det jättehöga och kraftiga vågor, jag blev fångad och medsvept i vågen två gånger efter varandra, trots att jag dök under den när den kom. Jag slog i huvudet i botten och sen ville inte jag bada mer på hela dagen...:( Johan var såklart i och lekte en del men även han fastande i vågor ett par gånger. Det är rätt läskigt för man har absolut ingen kontroll utan slängs omkring som i en tvättmaskin (ja nu har ju inte jag varit i en tvättmaskin, men det är så jag föreställer mig att det känns!). Å andra sidan är det ju inåt stranden man dras och bottnen är helt fri från stenar och sånt, så det är ju egentligen ingen fara. Men lite ont i huvudet kunde man minsann få!

Imorgon ska vi sticka vidare mot en strand som heter Unawatuna. Där kommer det vara betydligt mer folk och livat än här. Det har varit jättehärliga dagar här men nu är vi faktiskt sugna på lite mer liv, och framförallt fler matställen att välja bland! Unawatuna har tydligen blivit utsedd till en av världens vackraste stränder, men förstördes helt i tsunamin 2004. När det återuppbyggdes byggdes restauranger och hotell väldigt nära vattnet och stranden ska tydligen vara nästan obefintlig på sina ställen. Det ska ändå bli roligt att komma dit, det lär ju finnas en anledning till att det är en av Sri Lankas två mest besökta stränder. Och gillar vi det inte är det ju bara att dra vidare, svårare än så är det inte när man är backpacker:) 

Nu har förresten mer än två tredjedelar av resan passerat, och vi har bara nio dagar kvar. Så nu ska vi se till att njuta ordentligt av denna härliga semester:)

Kram från oss!

Sedan igår eftermiddag befinner vi oss i Tissama.   harama, där vi bor på ett guesthouse i ett väldigt fint rum. Anledningen till att vi kom hit är för att detta är den närmsta och bästa utgångspunkten för safari till två olika nationalparker, som vi råkade vilja besöka:) 

Imorse (inatt) ringde klockan redan 04.30, för då var det dags att åka till Yala national park! Yala är den mest berömda nationalparken på Sri Lanka och en av de bästa platserna i världen att se leopard! Vi vågade dock inte ha så stora förhoppningar om den saken med risk för att bli besvikna. Tillsammans med ett jättegulligt danskt par åkte vi i en stor öppen jeep, med kikarna och kamerorna redo. Vår chaufför var superduktig på att hitta djur i buskarna och han stannade och berättade om alla djur vi såg. Det var lite roligt att de första djuren vi såg var hare, rådjur och höna. Det kändes inte sådär jätteexotiskt direkt:)

Efter bara en liten stund har vi dock den enorma turen att se en leopard! Det var en hona med två ungar, vi såg dock bara en av ungarna en kort stund innan de gömde sig i buskarna. Honan satt däremot kvar i kanten och vi kunde titta på henne i flera minuter på ungefär tio meters avstånd! Riktigt fin var hon:) Efter en liten stund kommer det dock fler och fler andra jeepar som också ville ha en titt. Honan försvinner in i buskarna (vilket vi tolkar som att hon vill ha lite privacy) men var guide envisas med att vi ska stanna kvar eftersom hon tydligen kanske kommer ut igen. Vi hade läst att det lätt kunde bli lite cirkus i Yala så vi var ju inte helt oförberedda, men vi tyckte rätt synd om leoparden som hade tio jeepar fulla med turister hängandes över sig. Efter en liten stund bad vi vår guide att köra vidare, och vi lämnade alla andra bakom oss och åkte vidare på skumpiga, smala grusvägar. 

Resten av safarin var mycket mer behaglig och kändes mer "äkta". Vi hade faktiskt turen att se leopard två gånger till, ena gången var vi ensamma och kunde titta på en stor hane jättelänge där han låg i ett träd, den andra gången var det två leoparder i ett buskage som vi knappt såg något av. Förutom leoparderna såg vi bland annat två elefanter (varav den ena var väldigt nära), krokodiler, bufflar, vårtsvin, mungo, apor, påfåglar, papegojor, flockar med rådjur, meterstor ödlor, olika fina fåglar... Inga big five direkt men ända en otroligt häftig upplevelse! 

Imorgon ska vi faktiskt på safari igen, denna gången till en park som ska vara väldigt vacker och främst hysa en massa vanliga och ovanliga fåglar!

Här kommer lite bilder från dagen, enjoy!

Goddag!

Igår lämnade Johan och jag Mirissa och tog bussen några mil österut, till ett ställe som heter Tangalla. Här finns det flera stränder och vi valde den som ligger mest avskilt och är minst exploaterad. En underbart vacker plats som heter Goyambokka! Stranden är ganska liten, väldigt fin och med tre små slitna (och dyra) strandrestauranger. Eller jag vet inte om man ens kan kalla det restaurang, det ser mer ut som gamla fiskarebodar med lite trämöbler:) God mat har de iallafall och colan och ölen är lika god som alltid! Det är väldigt lite människor på stranden och vågorna är inte lika kraftfulla som i Mirissa, där jag tyckte det var lite läskigt ibland. 

Stället vi bor på ligger väl ungefär hundra meter från stranden och består av en stor lummig gård med olika rum och bungalows. Här bor, förutom vi själva och en handfull andra gäster, två lösa ponnyer och några hundar:) Jag är såklart väldigt förtjust över våra stora fyrbenta grannar men Johan tycker de är läskiga... Vi är hur som helst båda överens om att vi gillar detta ställe väldigt mycket:) Igår åt vi pizza som vi till att börja med inte hade några förväntningar över alls, men det visade sig att de bakade den i en egen stenugn och den var supergod! Tyvärr var den inte megastor utan ganska liten, så vi var tyvärr tvungna att beställa in en chocolate pancake med glass efteråt.... Synd om oss, I know! 

Sen vi kom hit har vi inte gjort många knop. Solat, badat, kastat frisbee, läst, ätit, gått på lite upptäcktsfärd och sånt man gör på sådana här ställen där man inte kan göra mycket annat:) Om en stund ska vi ta och träna lite iallafall, annars blir man väl helt förslappad. På tal om träning så känner jag fortfarande av träningsvärken i mina vader, och det är en hel vecka sen vi gjorde Adams peak...! Galet:)

God dag!

Nu har de ju gått några dagar sen sist och vi har båda tillfrisknat från våra åkommor.

Måste ändå påpeka att jag var väldigt sjuk med både feber och magsjuka så lite sympati vill jag ändå ha :) och Malins alla bett ha nästan lagt sig helt.

Det var ingen vidare start vi fick i Mirissa men inte ska det bryta ner oss.

Vi började på ny kula och denna gång har hon visat sig från sin bättre sida.

Stranden är ganska tom på folk dagtid det är rätt soft. Galna vågor väller in konstant, skitkul att leka i! När vi inte gör det så blir det kortspel, böcker och lite snorkling. Går inte att jämföra med Filippinerna men vi har sett rätt mkt fisk och lite koraller.

Kvällstid förvandlas stranden till en enda stor uteservering med färsk seafood och happyhour överallt. Lite för mycket folk och turistfeeling för min smak men och andra sidan är utbudet av käk fantastiskt så vi trivs skitbra här. Och solbrännan börjar väl ta sig den med :)

Det var väl ungefär det jag hade att säga i sagan från det raderade inlägget så nu hoppar vi vidare i historien och hamnar i nutid. För några timmar sen kom vi hem från blåvalssafari!

Sex i morse bar det iväg på en ganska liten båt med kanske 30 pers.

Vi valde att åka med en arrangör som är dubbelt så dyra som de billigare, men vi har hört och läst att dom har ett hållbart tänk och att dom inte rusar på valarna och skrämmer dom som vissa andra gör. Dom samlar även information i forskningssyfte.

Ut på det stora blå rakt ut i indiska oceanen, vi hinner 20 minuter innan vi ser hundratals delfiner som hoppar genom vågorna organiserat. En timme senare skriker dom WHALE 12 O'clock!! Pulsen drar iväg likaså vi mot båtens för och efter lite spejande ser man det karaktäristiska utblåset ett par hundra meter bort. Valarna stannar vid ytan ett par minuter innan dom dyker i ca 12 min ner till 200 m för att äta krill. Så där ligger den bara och flyter innan den dyker, ryggen och dom maffiga utblåsen är det man ser. Vi hinner komma 50m nära den och får en fin blick över stjärtfenan innan den drar ner igen.

Ungefär vid den här tiden har dom andra 14 mindre seriösa aktörernas båtar hunnit ikapp och nästa 2 timmarna är det en hetsig jakt mellan dessa vem som kan komma först till valen innan den blir ivägskrämd. Det sjuka är att när den dyker av rädsla ser man inte ens stjärtfenan som är det coolaste.... Våran kapten drar lite info om valarna och berättar att om alla bara hade stängt av sina motorer så hade valen kommit upp på samma ställe som den dök och sen repetera, så där hade man ju kunnat sitta och beskåda detta enorma djur istället för att skrämma iväg de. Han drar också sina visioner och ser såklart ner på detta spektakel som inte gör annat än att stressa valarna och störa dom. Så det känns sjukt bra att inte vara en del av detta! Så vi håller oss på avstånd och när dom andra båtarna tröttnar får vi faktiskt betalt för våran tålmodighet. Det kommer upp en val ganska nära oss och dyker, vi stannar och väntar de ca 12 minuterna. Denna gången kommer den upp så nära som 20 meter och är kvar någon minut innan den dyker och ger oss en sista magisk bild på stora stjärtfenan av det största djur som någonsin funnits på moderjord. WOW!!

Vi såg totalt 6 olika valar varav 2 st nära.

Så vi är väl ganska nöjda om man säger så.

Vi tog ett medvetet beslut att inte ta några kort utan istället maxa upplevelsen. Så därför blir det inga bilder från idag :)

Peace out!

Peace out

Hej kära ni! Nu är det jag, Malin, som skriver igen. Varför Johan inte var så sugen på att skriva ska jag snart förklara. Här kommer de senaste nyheterna från oss:

1. Vi befinner oss i ett paradis som heter Mirissa. En vacker, lång strand med lagom mycket turister och restauranger. Det är härifrån man åker på valsafari, så det ska vi göra någon dag snart. Dock känner vi ingen brådska eftersom vi nog kommer stanna här ett tag till. Som på de flesta andra stränderna i landet är det höga vågor, väldigt roligt att bada i! 

2. Johan har blivit sjuk:( Igår efter frukosten, första heldagen här i Mirissa, började han må illa och sen låg han hela dagen med feber och magsjuka. På kvällen mådde han lite bättre och följde med ut och åt lite, tyvärr fick han inte behålla det. Idag har han mått bättre, matt och svag men inte febrig eller illamående tack ock lov! Han har varit med mig på stranden ett par timmar och badat i vågorna:) Nu är han trött och ligger och vilar på rummet, stackaren...

3. Jag har blivit typ sönderbiten av något, troligen sängloppor... Hela armarna, skuldrorna, halva ryggen samt utspritt på benen, fullt med röda stora prickar. Tack och lov kliar de inte så farligt men jag ser förfärlig ut! Gick till hotellpersonalen innan och bad att få byta rum, när jag visade mina bett blev de helt fascinerade, "wow" sa de flera gånger. Så nu har vi fått ett nytt rum och då hoppas jag att detta problemet är över! Det konstiga är att Johan inte fått ett enda, dock fick han varken i Thailand eller Filippinerna när jag fick, så det är väl som med myggor att de gillar vissa mer än andra, antar jag. Jag hoppas verkligen att det är sängloppor och och inte nåt annat farligt? Funderar på att googla lite men vågar nog inte, haha.

4. Vi har haft sån JÄKLA träningsvärk i vaderna efter Adams peak!!!!! Vi känner ingenting i varken lår, knän eller rumpa men vaderna alltså, fy faaaaan! Att gå på jämn mark har varit smärtsamt, att gå uppför eller nerför har varit, ja VÄLDIGT smärtsamt:) Dessutom har musklerna varit så ömma att det räckt med att nudda dem för att det ska göra ont! Vi var försökt att massera varandra, det har mest varit en skrikfest:)

5. Så måste jag väl avsluta med att säga att vi ändå är vid ganska gott mod! Som Johan sa, det finns ju värre ställen att vara sjuk på! Och jag har inte känt mig så uttittad idag som jag fruktade. Å andra sidan är ju de värsta utslagen på min baksida, så jag ser ju inte när folk glor. Kanske lika bra det.

KRAMAR!!

Bilderna från Mirissa har vi inte lagt in i paddan än, så det blir dessvärre inga:)

Inatt ringde klockan 02.10. Det var nämligen dags för oss att bestiga Adams peak, eller Sri pada som det också kallas. Toppen ligger 2250 meter över havet och det är en helig plats för kristna, buddhister och hinduer. På toppen finns det ett avtryck som liknar ett fotavtryck. Enligt kristendomen är det Adams fotspår, där han först satte sin fot på jorden, enligt buddhismen är det Buddhas fotspår från när han for till paradiset och enligt hinduerna kommer det från Shiva. Pilgrimer från hela landet kommer hit för att gå upp till toppen, samt en del turister såklart!

Inatt var det som sagt dags för oss! Tillsammans med ett svenskt par och ett danskt syskonpar som vi träffade utanför tågstationen och delade taxi tillsammans med, gav vi oss iväg i natten. Eftersom vi lyckades pricka in en helgdag var vi långt ifrån ensamma. Allt från munkar, familjer med spädbarn till gamla gummor med käpp hade gett sig ut för att bestiga toppen. Vägen upp till toppen är 7 km lång och består av drygt 5200 trappsteg. Jag säger det igen: femtusentvåhundra trappsteg!!! I början var det inte särskilt brant och den första timmen gick ganska okej. Sedan blev det bara brantare och brantare och det var riktigt jobbigt! Jag kände av höjden ganska mycket i slutet, hur mycket jag än andades och flåsade fick jag liksom inte tillräckligt med luft. Efter 2,5 timme nådde vi toppen, vilket vi är rätt nöjda med då det enligt guideboken tar 2,5-4 timmar. Det var smockat med folk däruppe, men vi lyckades hitta en bra plats där vi inväntade soluppgången. Det var verkligen vackert där uppe med utsikt över alla bergen. Det kändes nästan värt den tuffa uppstigningen:)

När solen var uppe var det dags att påbörja nerstigningen. Det var såklart tufft för benen som redan var utmattade, efter ett litet tag började de darra och man hade liksom ingen riktig styrsel i dem:) Men det gick bra och ganska snabbt att komma ner, det var iallafall tio gånger trevligare än att gå uppför! Vi är väldigt imponerade av alla gamla människor som tar sig upp och ner, visserligen gick de långsamt med ändå! 

Efter frukost och några timmars sömn har vi ägnat dagen åt att spela schack, läsa, bada i ån vid vårt guesthouse och lite solning. Imorgon ska vi på något sätt ta oss ner till den södra kusten, för nu är det strandliv som gäller! Som vi längtar!

Det blev inga vidare bilder från nattens bravader, men här kommer ett par stycken iaf! Dessa är från nedstigningen, alltså inte ända från toppen. På sista bilden ser ni toppen från marken. Fett att vi varit där!:)

Det har blivit mycket bloggande i dagarna, vi har wifi på rummet nämligen så det är väldigt smidigt att skriva. Dessutom är det ju så himla roligt!!

Idag har Johan och jag varit väldigt aktiva (ja, trots gårdagens bergsbestigning! Johan glömde skriva hur sinnessjukt jobbig den sista biten var. När vi skulle påbörja den sista och brantaste biten sa guiden att nu ökar vi farten så är vi uppe om 25 min! Okej sa killarna och hängde på, okej sa jag och hängde på. Skillnaden var bara att jag typ dog efter någon minut. Jag mådde så illa att jag trodde jag skulle kräkas när jag väl var uppe. Men upp kom jag!). 

Vi började dagen med att bestiga Little Adams peak, som inte ligger lika högt som Ella rock och som är en betydligt kortare och enklare vandring. Trots detta var det minst lika vackert däruppe! Vi skulle självklart ta oss till toppen längst bort, vilket innebar en läskig vandring på en smal stig med ett stupande berg precis brevid. Jag är normalt inte höjdrädd men detta var riktigt läskigt!

Efter ca två timmars vandring var vi tillbaka i byn och tog en välbehövlig fika, chill på rummet samt lunch. Sedan tog vi en tricycle till ett jättevackert och coolt vattenfall, sedan gick vi den 6 km långa vägen tillbaka, i uppförsbacke! Det bästa med allt var att det fanns fullt med apor längst vägen! De var jättesöta och vi kunde komma väldigt nära dem. 

Nu är jag nyduschad (efter fyra tvättar TROR jag att oljan som massören geggade in i min hårbotten äntligen är borta...) och Johan med för den delen. Vi ska gå och käka middag om en timme eller nåt. Imorgon lämnar vi fina Ella och tar tåget till Hatton. Därifrån ska vi ta oss till Dalhousie, som är utgångspunkten för att bestiga riktiga Adams peak. Mer om det berättar vi senare:)

Ta hand om er där hemma, kramar från oss!

PS. Johan är sjukt poppis här borta i Sri lanka, det kommer fram flera personer varje dag och ger komplimanger om hans hår. Redan första dagen kom en kille fram och sa vördnadsfullt att Johan hade "the most beautiful hair in the world". Som blond svensk tjej tycker jag att det är jag som borde få mest blickar och uppmärksamhet, men jag blir minsann brädad av min pojkvän. Kanske ska resa själv nästa resa?!:)

Ps2 (nej inte Playstation 2) Jag hoppas det går att lägga upp bilder nu, vi har så många fina!